Rosa Luxemburg var en av mina idoler när jag gick i gymnasiet, självklart följer en sådan person med resten av livet också. Det är till henne och de före som jag dedicerar mina tankar och mina ord till. Hela arbetarrörelsens framväxt och liv bygger på de som vågade ta bladet från munnen först, trots den uppenbara risken för fängslande och att förlora sina liv. Jag påstår mig intet på någon punkt föra hennes ord vidare eller göra anspråk på att förstå hennes ursprungliga tankar och åsikter. Det vore förmätet. Däremot göra jag anspråk på att kunna föra vidare ett arv av ett politiskt klimat där mod stod i centrum och inte feghet.
Idag syns det mig faktiskt som om vindarna inte kan bestämma sig åt vilket håll de ska blåsa.
Man svartlistar ip-nummer, man lägger bladet för munnen på medborgare genom att ta bort möjligheten att vara anonym och man skjuter folk på grund av deras åsikter även i Norden. Det är en ohållbar situation, det är att backa. Är vi inte bättre än så? Har vi inte bättre argument än så? Då kommer vi i så fall att ha fler Anders Behring Breivik i vårt knä om några år. Vi kommer att ha camouflerade brunskjortor i vårt knä och vi kommer inte att kunna göra ett dugg åt dem. Det är idag vi måste diskutera, diskutera och åter diskutera. Respektera och bemöta, respektera och bemöta.
Vi har inte rätt att låta våra föregångares liv gå till spillo genom att lägga locket på! Det kokar över då, det vet vi. Vi måste hitta andra sätt.
För mig är det naturliga sättet att undersöka, vad säger de egentligen i sina egna kretsar? Hur använder de orden och hur påverkar det oss andra? Vad är det som gör att deras åsikter de facto har en grogrund här och nu? De är verkligen inte dumma och vi mobbar ut dem som det är nu. Vi ger dem vatten på kvarnen genom att bedriva censurpropaganda. För det är vad tidningarna gör nu. Det finns tekniska funktioner för att förklara för människor vilka regler som gäller på nätet. Det vet jag av egen erfarenhet, jag har varit moderator. Det går att kommunicera med människor men NÅGON måste göra det och inte bara vara intresserade av att plocka hem nästa teknisk vidunder till familjen, eller supa skallen i pyttesmå bitar så fort det blir helg och stå timtal framför spegeln för att förbättra något oförbätterligt. Om vi fortsätter så här så förverkar vi vår rätt att uttala oss, vi måste börja våga diskutera igen, inte bara gömma oss bakom familjen, platt-tv'n ( Jo, jag är avundsjuk, jag älskar teknik...) och nya bilen.
Mina funderingar och tankar brukar fara åt alla håll och kanter, strömlinjeformad är nog det sista man kan kalla dem och jag har lärt mig genom åren att jag tydligen har en förmåga att dra fram det viktiga i mina betraktelser och formulera det jag ser.
Det politiska klimatet nu behöver jag faktiskt hjälpa till med. På 80-talet när jag började bli politisk blåste fortfarande vindarna från 70-talet. Palme var en stark ledare av Sverige och jag kände att jag kunde ägna mig åt att blåsa från andra håll. Just nu känns det tvärt om, politiken behöver mina ord igen, mina tankar och funderingar. Min nya blogg kommer att handla om det, mina tankar, mina funderingar, mina önskningar och ibland idéer på lösningar.
Vad vi än gör så får vi ALDRIG tysta varandra!
Välkommen.
Lena
